Kom att tänka på förut när jag  och Emelie Lindman hade våra dagar, jag hade ett rum med altandörr och emelie ett rum med balkong det var allt som räckte för att vi skulle kunda gå ut och vandalisera om nätterna. Jag kommer ihåg en kväll lite extra mycket det gick nämligen till så här, jag bäddade upp min säng med kuddar så det såg ut som om jag låg där, ringde emelies mobil och sa att läget var klart, hon bäddade upp sin säng så hennes mamma skulle tro att hon låg där, jag sprang bort till emelies hus som var på andra sidan vägen, tog en stol och hjälpte emelie ner (dom målade balkongen så några brädor saknades, vart inte lika högt då) men den här gången gick inte allt som planerat, när jag står där på stolen och emelie hänger och dinglar med benen så tänds plötsligt kökslampan och Lena (emelies mamma) är vaken och vi vet att hon alltid går ut för att ta en cigarett så nu hade vi problem, jag viskar till emelie Shit lena är vaken, och hon frågar om jag skojjar. men hon slänger upp benen igen och ligger stel som en pinne och vågar knappt andas medan jag gömmer mig bakom deras tvättkorg som stog ute på altanen men kommer lika snabbt på att jag kommer ju dö av skratt när lena kommer ut och röker och jag vet att emelie ligger ovan för oss och ser mig mellan springorna i golvet så jag bestämmer mig för att fort som tusan ta världens skutt över häcken (stor häck dessutom) och springa runt huset. Jag tror jag hann i sista sekund innan lena kom ut. Haha! Det slutade iallafall med att emelie gick ner och frågade om hon fick gå ut med mig en stund :p Dagen efter undrade lena varför mina skor och tröja låg på deras altan bord!
Kankse ska påpeka att vi var ungefär 14-15 år och fick absolut inte vara ute kl 2-3 på natten.. Det var kul iallafall.

Så Mamma, jag vet ju att du läser det här  :) men din lilla söta gulliga dotter var en liten stygging ibland! Förlåt. 

Saknar er ♥